En lag om elektroniska fakturor vid offentlig upphandling är föreslagen i Sverige. Samtidigt närmar sig EU-kravet att alla offentliga myndigheter ska kunna ta emot e-fakturor genom PEPPOL.
Det är spännande tider för alla som förespråkar digitalisering.
Som Jan Gulliksen, professor och vicerektor på KTH.

Lagen som regeringen föreslagit innebär att EU-direktivet om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling skrivs in i svensk lagstiftning. Och tar vi PEPPOL-kravet måste det vara uppfyllt senast den 18 april 2019. Från och med den dagen är alla offentliga myndigheter inom EU skyldiga att kunna ta emot e-fakturor genom nämnda nätverk.
Just nu är mycket i görningen på det digitala planet.
Jan Gulliksen följer utvecklingen med högsta intresse. Jan är, lite vanvördigt uttryckt, ”Mr Digital”. Dels är han professor i människa-datorinteraktion, dels är han vicerektor på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, inom just digitalisering. En för övrigt tämligen nyförvärvad roll. Jan påtalade att landets högre lärosäten riskerar att bli utkonkurrerade i en föränderlig värld, att man i dessa digitala tider måste vara beredda att erbjuda utbildningar till fler än 19–25-åringar. KTH lyssnade och såg en rimlig utväg: ”Det blir din uppgift att ta hand om detta.”
Sålunda blev vicerektorskapet hans.
Jan ingår även som expert i Digitaliseringsrådet som instiftades i våras. Så sammantaget understryker CV-förteckningen att det verkligen är en röst att beakta på det här området.

Det papperslösa samhället

Jan är dock noga med att inte ta politisk ställning.
– Jag kan inte förklara eller försvara regeringens linje, men jag kan ha egna åsikter, förtydligar han på frågan om lagförslaget om elektroniska fakturor vid offentlig upphandling är effektivt nog eller om man skulle utökat omfattningen och krävt digitalt format vid all fakturering till offentliga myndigheter.
– Jag tror att det är nödvändigt att jobba för elektronisk dokumenthantering i stort. Detta med det papperslösa kontoret var en gång i tiden en vision som aldrig infriades. Det blev tvärtom. Men nu tycker jag mig se organisationer som lyckats implementera det här på olika sätt, konstaterar han.
Några organisationer har till och med tagit klivet fullt ut till ett aktivitetsbaserat kontorslandskap. Basen är medarbetarens laptop. I den finns allt personen behöver. Alla sorters utskrifter är överflödiga.
– Vill vi ha en arbetsmiljö som är mer flexibel och agil och med större möjligheter att jobba varifrån man vill, då måste vi tillåta oss att använda de digitala redskap vi har att tillgå. I synnerhet de som finns på mjukvarusidan, framhåller Jan.

Känns det administrativa Sverige på tå eller lite avvaktande inför digitaliseringens möjligheter?
– För att spinna vidare på analogin med tåhävning vill jag hävda att vi är på väg upp, men att bara lyfta sig lite grann är oftast tyngre än att kliva helt upp. Vi har tagit det tunga steget att lyfta oss, men till att stå hela vägen på tå har vi en bit kvar.
– Därför är det lite tyngre just nu. Jag upplever dock att intresset för frågorna, mognaden av det och förståelsen av värdet, ökat ganska kraftigt. Det går att bygga vidare på de goda exempel som finns. Jag ser andra organisationer som är villiga att följa efter.
Tekniken är bevisligen på plats, men hur bryter man invanda beteenden och stimulerar till en förändring?
– Det viktigaste i framtiden för att stötta digitaliseringen är kompetensutveckling. Alltså att vi jobbar brett med att utveckla allas kompetens hela tiden. Jag tror att vi i framtiden kommer att få jobba i betydligt högre utsträckning med livslångt lärande än vi gör i dag. Uppskattningsvis kommer vi kanske att behöva lägga 20 procent av den totala arbetstiden på fortlöpande kompetensutveckling. Det blir nödvändigt helt enkelt för att vara fortsatt relevant i yrkeslivet.

Nya jobb

Jan pekar på omvälvningarna som arbetsmarknaden står inför. Bedömningen som slagits fast i olika rapporter, och som han delar, är att hälften av alla nuvarande jobb kommer att försvinna till följd av digitaliseringen.
Men han följer upp sin dystopiska profetia med en hoppfull twist.
Digitaliseringen kommer i gengäld innebära nya jobb.
– Det som sker är nödvändigt. Vad vi måste göra är att använda digitaliseringen och se vilka nya jobb som kan tänkas tillkomma, var de kommer någonstans, hur de skapas och hur man som enskild bygger upp sin kompetens för att ta sådana jobb i framtiden.
– Det är detta min twist bygger på. Man måste ta ansvar för sin kompetensutveckling som individ, men ansvaret vilar också på företagen som behöver skjuta till resurser och på universiteten som måste bygga utbildningar som inte bara är för 19–25-åringar utan också för livslångt lärande, resonerar Jan och rundar av med en tydlig uppmaning:
– Vi ska inte se det som att digitaliseringen tar jobben ifrån oss. Vi ska se de nya jobb som skapas.